2012 är alltså snart året vi lägger bakom oss, om ungefär

8timmar...

 

Ett år som för vår del i stort sett inleddes med en varm, solig och härlig vecka

i Egypten - för mig och min son. (Tyvärr blir det ingen vinterresa 2013, eftersom jag har en restskatt

på ganska många kronor som ska betalas om nån månad - surt till tusen) och man blir lätt

bortskämd när man gjort det till "tradition" att åka iväg en vecka i januari.

Vi hade alltså en härlig start på året som sen fortsatte med skola/jobb, men oxå med tragiska

bortgångar i närheten och jobbiga cancerbesked från nära vänner...

 

Vet inte hur mkt pengar jag i år skänkt just till den forskningen och för utsatta, men det är mångainte

 

Hampus gick och blev 10år i våras och smällde till med ett hejdundrandes fest i dagarna 3,

och var så nöjd när "hans" helg var över...

Tänk att jag varit mamma till denne juvel i drygt tio år nu och ibland kan jag bara tänka

"vad gjorde jag innan jag blev mamma", "vad var det som betydde något för mig då"..

Det är det absolut bästa man kan vara med om men oxå det tuffaste,  vad jag vet iaf.

 

Sommaren närmade sig och semestern likadant.... 3veckor var helt oplanerade och

jag började känna ångesten/pressen/paniken över att inte veta vad som skulle

hända..

Alla andra hade ju såååå planerade semstrar.

Jag fick ett ryck, skulle vi ta bilen och dra igenom Europa för att sen "bosätta" oss

vid Medelhavet ett par veckor?

Men insåg snabbt att tiden var för knapp, och vi drog iväg och köpte oss ett tält istället.

Något Hampus velat i flera år, men som jag sopat undan.

Men sen leta vi upp på väderkartan vart solen skulle visa sig, och vi drog mot

västkusten i fem dagar - och vilka underbara dagar!!!

 

 

Fortsatte med ett par nätter i tält med bästa vännen och hennes ungar i Ystad,

som bjöd på årets varmaste och soligaste dagarna...

Härligt!

 

Men vi visste ju att vi hade en "garanterad solvecka" iaf, vi hade ju bokat en vecka i

Turkiet och iår bjudit med kusinen Théa...

Och värmen, solen var med oss 24-7 hela den veckan - Wow!!

Mötte dessutom superhäliga nya vänner där nere med helt underbara ungar - som

satt spår i våra hjärtan!

 

Hösten kom och Hampus började i 4an, och vilken vändning skolan har tagit i

hans liv denna termin...

Han tycker plötsligt det är kul, inspirerande och är duktig - och det värmer så jävla

gott i mitt hjärta.

Jag har sluppit dessa "mutor" varje dag, sluppit vara "arg" och bara kunnat peppa och

det har funkat!!

Det är en grymt skön känsla, och även om vi haft en "deal" denna termin, så lovar

jag att det inte bara är "dealens" förtjänst.

Han fick en ny laptop samma dag som skolavslutningen varit - och jag lovar -

jag har aldrig sett en så nöjd, rörd och lycklig unge förr <3

 

 

Dessvärre har jag ju några djävulska bekymmer med min rygg och haft i många år,

men det är i år jag orkat ta itu med dem ordentligt!

Även om jag inte får reda på så mkt är den iaf under utredning, och i nästa vecka

drar en sjukgymnastiktid i tre månader igång för att se om det kan göra ryggen

någon nytta.. Jag är skeptisk som fan till det, men är så knäckt av skiten att jag t o m

låter sjukgymnastiken få visa om det hjälper.

 

Året är snart gånget och jag känner mig starkare än nånsin,och det tackar jag familj,

vänner (nära och mindre nära) för.

Det känns lite som jag blommat ut igen efter många, många tuffa år med mkt skit i ryggsäcken.

Känner mig klar med det och låter mig gärna glömma denna ryggsäck på en ändhållplats, där

den inte kan ta vägen tillbaka igen...

Stå med båda benen på jorden har jag gjort hela tiden, men just nu känns det lite som jag trippar runt på lätta steg istället för blytunga - härlig känsla vill jag lova!

 

Och jag vet att Hampus är mer redo än nånsin för att hänga med in ett nytt kapitel,

han om nån längtar....