MĂ€rklig vecka

DÀrefter var det snabbt hem och fixa till sig för att sedan bege mig mot Vetlanda och en dags jobb dÀr och i NÀssjö.
En riktigt bra arbetsdag som avslutades hos mysiga kunder i bokhandeln. Som nÀstan körde i Àg mig för att komma förbi vÀgen mellan Vetlanda och VÀrnamo pga allt vilt som springer över/vid vÀgen dÀr...
SĂ„ vid 16.15 drog jag ovetande (jĂ€vla tur det) frĂ„n Vetlanda om vad som senare skulle hĂ€nda đą

SÄ lite mer uppmÀrksam (Àn vanligt) satte jag mig i bilen och började köra. En landsvÀg med mestadels 90 pÄ vÀgen... LÄg vÀl iaf inte över hastighetsskyltarna denna mÄndagkvÀll.
Det började skymma... Och plötsligt dÀr pÄ tvÄ jÀvligt snabba sekunder ser jag ett rÄdjur dyka upp frÄn diket pÄ min högra sida och sen sitta som en kyss i bilens högra front. Vilken jÀvla smÀll!!
Vet att jag tvĂ€rnitade (ingen bil bakom mig, tack och lov), men det hindrade inte mig att köra pĂ„ rĂ„djuret som jag bara sĂ„g flyga rakt ut Ă„t höger dike igen đąđą
Va fan gör man???
Vet att jag hann tÀnka "ska jag bara köra vidare och lÄtsas som om inget hÀnt"...
Men sÄ sÄg jag en p-ficka 50 meter fram kanske. SvÀngde inom den, skakade och var helt uppjagad. PulspÄslag de lux!
TĂ€nkte... "Vem ringer jag"? SOS?
Tog mod till mig och ringde SOS... Hon mÀrkte hur mÀrkbart tagen jag var (jag hade ringt rÀtt).
Massa frÄgor... NÄgra kloka svar, och nÄgra "tomma" var det jag fick fram. Kopplades till polisen som gjorde anmÀlan, stÀllde Ànnu fler frÄgor, och fick ner mig i varv. Fantastisk polis! Han följde upp min körning hela vÀgen hem pÄ kvÀllen genom
stt ringa mig och kolla sĂ„ allt var ok đ
Sen kopplades en jÀgare in, han ringde ett par ggr, och skickade sedan ett sms till mig lÀngs vÀgen hem och ville berÀtta att rÄdjuret befann sig precis dÀr jag berÀttat.

RĂ„djuret hade dött direkt vid krocken. Jag grinade en skvĂ€tt till lĂ€ngs vĂ€gen nĂ€r jag fick smsâet. Stackars fina rĂ„djur đ
Vilken jÀkla kÀnslomÀssig berg Ä dalbana det hÀr har inneburit.
Tankarna om vad som faktiskt kunde hĂ€nt... Jag hade inte alls ha kommit hem denna mĂ„ndagkvĂ€ll đą
Man fÄr en innebörd av hur jÀvla snabbt livet kan ta nya vÀndningar... SkrÀmmande tankar.
Jag kom hem. â€ïž Oskadd. Men mörbultad.
Satte mig sÄ klart i bilen redan i tisdags och drog ivÀg och jobbade. Lojal som man Àr.. Men pÄ nÄgot vis sÄ Àr bilkörningen mitt jobb och jag fÄr inte bli rÀdd för att sitta bakom ratten.
Och i onsdags gjorde jag som de flesta bad mig göra. Ă
kte till sjukhuset och fick en genomgÄng av nacke, rygg och ben.
Men det onda/ömmande satt muskulÀrt, sÄ med lite piller ska detta slÀppa inom kort.

Jag har haft en galen tur vid krocken â€ïž
Och försöker plocka fram de tankarna nÀr jag dippar en aning och andra tankar far fram...
SÄ jÀvla lÀtt en olycka Àr framme.
Oh vilken vecka !! Kram Susanne