Tror aldrig att jag blir fri, fri från en människa som ställt till det så fruktansvärt mkt för Hampus och mig och säkert ännu mer hos sig själv...

I höstas fick jag alltså ett brev från en myndighet som "skvallrade" om att han då beviljad behandling för sitt "långvariga missbruk" och att de tyckte att jag borde veta det eftersom Hampus haft lite kontakt med honom via sociala medier (när det passat denna man vill säga!!) och att de inte tyckte att kontakten skulle pågå så länge denne man inte var ur sitt missbruk!

Brevet förvånade mig inte, ett dugg! Jag har förstått hela tiden att han inte kommit ur det, men det tog Hampus ganska illa. Men efter lite "tankar" "funderingar" och ett par rader från en person i mannens familj så insåg Hampus att det är inte JAG som hittat på allt om hans pappa, utan att jag har/haft rätt hela tiden...

Beklämmande, men bara ren sanning.

Kontakten mellan Hampus och hans pappa lades ner samma dag som detta brev från "myndigheten" kom,

det såg jag till med ett meddelande (kanske inte helt stolt över ordvalen i mailet men det struntar jag i) till honom via Hampus Messenger.

Sen har det varit hyfsat lugnt och Hampus har nog landat i att jag haft rätt ang hans pappa....

 

Lugnt ända till i går....

 

Jag missade ett telefonsamtal under ett kundbesök, och efter nån minut burra det till med ett sms i fickan.

Jag kollade det, och faktiskt jag blev helt vit i ansiktet och helt tagen... Ett långt sms, med en lång presentation och ett långt meddelande vad allt gällde... Och avslutades med att jag gärna fick höra av mig, med tankar och funderingar...

Jag var tvungen att avsluta kundbesöket, var visserligen klar där men jag behövde komma därifrån och samla mig!

 

Jag fick alltså ett sms från en tjej som jobbade i en idiell förening i Malmö som jobbar mot kriminalitet och missbruk genom någon metod...

Och det visar sig då att H´s pappa valt att hoppa på en kurs hos dem, som varar i en vecka som sen avslutas en lördag med att "de" som gått kursen bjuder in någon anhörig att medverka....

Och han har alltså då bett de här i föreningen att han vill ha dit MIG!??

Jag höll på att trilla ihop när jag läst sms´et, men adrenalinet börja flöda och jag var inte sen med att ringa denna tjej och var "lätt" upprörd i rösten kan jag meddela.

Ett långt samtal där jag sa hur allt låg till, vad han gjort och inte gjort, att det finns polisanmälningar mm mot honom mm... Hon blev faktiskt lite stum mellan varven och känslan jag fick var att det här var inte "versionen" som pappan dragit för dem....

Jag sa blankt NEJ till att deltaga denna lördag, jag har verkligen inget att göra med honom och ännu mindre höra en jävla "försoningsversion" från honom. Tjejen förstod! Men sådde också ett frö hos mig att det här kunde vara min chans att faktiskt sätta dit honom med mina ord, hur mkt han gjort mot Hampus och mig mm...

Men jag tror - hade jag fått gå lös där öga mot öga hade han trillat dit snabbt i sitt missbruk igen.

Dessutom ifrågasatte jag säkerhet och annat efter ett sånt möte.. Han har ju hotat mig till livet förr! Och en sån "våg" är jag inte intresserad av igen... Säkerheten var väldigt viktig sa hon!

 

 - Hon skulle återkomma till mig när hon pratat med kollegor mm i nästa vecka, sa hon.

 

Kvällen i går var allt annat än behaglig!

Jag har ganska hög "tröskel" och orkar med mkt, men när sånt här kommer till ytan och jag påminns hur en vuxen människa kan vara, att helt strunta i sin son från det att han var 1år gammal (ungefär) gör så ont i mig. Vad han gjort mig kan kvitta, jag kan ta det! Och svälja...

Men att behandla mitt barn som han gjort är såååå vidrigt!

Och oförlåtligt.

Jag bröt ihop i gårkväll, Hampus fanns vid min sida och krama om mig!

"Vill inte se dig så, mamma"...

Han tyckte att jag nog skulle åka dit och höra vad han ville säga, men då sa jag att jag säkert inte säger något snällt till hans pappa, och han köpte det. Men ville inte att jag skulle prata med andra om det, utan bara tänka på något positivt i stället :)

När "brytet" på mig var över (det går snabbt, men när bägarn rinner över pallar inte jag heller hålla tillbaka) återgick jag till att bara vara förbannad!

 

Sov gott i natt gjorde jag, kan jag tillägga!!

 

-

 

Tog inte många minuter i dag på förmiddagen innan telefonen ringde igen...

Det var tjejen från "gruppen" igen!

Hon hade tagit upp mig i gårkväll på deras styrelsemöte och de hade då kommit fram till att de

inte kommer att bjuda in mig vid lördagens möte. Det kan vara en fara och att det här bara är början på något nytt skit igen... Och säkerheten mot Hampus och mig är större än att bjuda in mig för att H´s pappa vill att

jag kommer dit.

 

HAN har alltså valt att BARA bjuda in mig till detta möte! Han har familj och andra ex som han kunde bjudit in och försonats med. Men väljer alltså mig som han inte haft något ihop med på ca 13 år...

Och det här gjorde att "gruppen" kände att något kanske inte står rätt till! Och när tjejen hört min version, och vad de hört från pappan så är det tydligen versioner som inte ens är i närheten av varann....

 

Det här får mig att känna obehag..

Är han besatt?

 

HAN SKRÄMMER INTE MIG - men han är ett obehag.

 

Jag kommer att bli kontaktad av den här "Försoningsgruppen" igen, antingen när hans kurs är över eller redan i nästa vecka. Hon kan inte bara släppa mig nu efter att ha blandat in mig.

Jag hoppas hon har något vettigt att komma med då. 

 

Jag reser mig igen, igen och igen.... Lovar!

 

Kram från mig